Virvla och Viola ska bygga en skulptur av olika former. Genom boken får vi lära oss om de grundläggande formerna såsom cirkel, rektangel, kvadrat och triangel. De letar i köket, vad finns det för former där? Och vad ska det bli för skulptur?
”Tänk att det blev två trianglar av en kvadrat!” Säger Virvla.
Det är en söt historia om två vänner som letar former av olika slag för att bygga sin skulptur. En bok som bygger grundläggande kunskaper kring geometri och inspirerar oss i min förskolegrupp att utforska vidare. När vi läst boken börjar vi genast tillsammans leta olika former i rummet där vi sitter och läser.
Julen påminner oss om vikten av omtanke och kärlek –idag har jag och min femåring läst två bilderböcker av Matt de la Peña på det temat: Sista hållplatsen och Kärlek.
Bild från förlagets hemsida
Sista hållplatsen handlar om Leo och hans mormor som tar bussen till stadens sista hållplats för att hjälpa hemlösa. Leo drömmer om att få åka bil istället för att behöva vänta på bussen i hällande regn, men under bussfärden lär han sig att se livet ur ett annat perspektiv – att rikedom inte alltid handlar om saker, utan om att kunna dela med sig och uppskatta det man har.
Bild från förlagets hemsida
Christian Robinson förstärker berättelsen med sin unika stil: enkla, geometriska former och en livfull men harmonisk färgpalett ger illustrationerna en behaglig värme. Genom collagetekniker och distinkta karaktärsdetaljer skildras stadens mångfald och vardagens skönhet, vilket gör bussresan till en visuell berättelse om att hitta mening i små ögonblick.
Bild från förlagets hemsida
Kärlek är en poetisk bilderbok som utforskar hur kärlek kan ta sig uttryck i både stora och små stunder – ibland tydlig och trygg, ibland svår att se men ändå närvarande. Matt de la Peñas text väcker frågor om vad kärlek egentligen är och hur den upplevs av olika människor.
Bild från förlagets hemsida
Loren Longs illustrationer ger berättelsen liv med stämningsfulla bilder som rör sig mellan ljus och mörker, trygghet och oro. Genom varma färger och detaljer som fångar vardagens små scener skapas en känsla av närhet och mening. Varje uppslag bjuder in läsaren att stanna upp och reflektera – om kärlek i familjen, i vänskap och i hoppet om en bättre morgondag.
För svenska läsare kan böckerna upplevas som lite tillrättalagda och moraliserande. Men för små barn är det just denna konkreta och tydliga struktur som gör berättelserna begripliga och meningsfulla. De ger oss möjlighet att prata om känslor, empati och att se skönheten i det lilla – något som känns extra viktigt i juletid.
Lisa lever i ett dovt mörker efter att hennes mamma har dött i en bilolycka. Gustav släpar sig genom tillvaron utan att känna någon glädje, allt bara händer utan att han ser fram emot något. Jenny kan inte komma över killen som krossade hennes hjärta, hur mycket hon än försöker, och Elias kan inte sluta tänka på Sebastian. Det här är en bok om fyra ungdomar som går andra året på gymnasiet och tar sig igenom vardagen samtidigt som de sörjer något. Vi får följa dem under en hösttermin där deras liv långsamt vävs samman.
Boken är uppbyggd av korta kapitel skrivna ur de olika karaktärernas perspektiv, vilket ger berättelsen ett högt tempo. Varje kapitel fungerar som en ögonblicksbild, ett litet utsnitt där karaktären befinner sig i ett sammanhang och tänker tillbaka på sådant som har hänt. Formen påminner nästan om korta noveller som hänger ihop. Läsaren får hoppa mellan Lisa, Jenny, Gustav och Elias samtidigt som handlingen relativt snabbt rör sig framåt. Det gör boken lättläst och gör att man snabbt kommer in i berättelsen.
Samtidigt tror jag att boken hade vunnit på att låta oss komma lite närmare karaktärerna. Som det är nu får vi mycket återberättat genom tillbakablickar och sammanfattningar, där berättaren ofta berättar snarare än visar. Jag hade gärna fått ta del av Jennys, Elias, Lisas och Gustavs tankar mer direkt, fått vara med i grubblandet, dialogerna och det som händer i kroppen. I nuläget behöver man som läsare lita ganska mycket på berättaren. Med det sagt är tempot väl avvägt, karaktärerna lätta att känna empati för och handlingen engagerande. Det här är en bok som många ungdomar sannolikt kan uppskatta och känna igen sig i.
För barn i Sverige är svaret på boktitelns fråga kanske inte så svårt: genom dörren. I andra traditioner tar han vägen genom skorstenen och då blir svaret klurigare. Drar han åt magen med ett brett skärp? Händer det att renarna måste hoppa på honom för att han ska komma ned om han fastnar? Brukar han behöva använda din tvättmaskin för att tvätta sina kläder när de blivit sotiga? Och vad händer om du inte har någon skorsten?
Boken börjar med ett svar på boktitelns fråga och har stor självsäkerhet i att den amerikanske traditionen är den rätta: ”Genom skorstenen. Det vet alla.” Vi ser en bild på tomten, en ren och en skorsten. Jag tror långt ifrån alla i målgruppen känner till denna tradition, men kanske behövs det inte. Kanske är det roligt att få veta mer om tomten, att få se lite back stage-scener, för tomten lockar många barns nyfikenhet. På följande uppslag finns flera roliga, knasiga, fantasifulla alternativ till hur tomten kan komma genom skorstenen, men även andra idéer om ett hus skulle sakna skorsten.
Jag gillar Jon Klassens illustrationer som är självsäkra och ibland uppställda med en slags ironi. Bilderna är enkla men det som vill ha huvudfokus är ändå detaljerat och uttrycksfullt. Min 5-åring gillar det dråpliga och funderar gärna vidare på hur tomten ska ta sig in genom huset. För henne verkar det inte vara självklart att tomten kommer genom dörren även om det alltid är så tomten kommit in under våra julfiranden.
”Hur kommer tomten in i huset?” finns inte på topplistan över de mysiga och stämningsfulla böckerna om julen. Istället bjuds vi på lite råare vinklar, lite mer tomtevardag och problemlösning. Det stämningsfulla finns dock i bakgrunden och gör boken läsvärd såhär i magiska december när tomtar verkar kunna dyka upp lite var som helst.
Hur kommer tomten in i huset?
Författare: Mac Barnett
Illustratör: Jon Klassen
Förlag: Lilla Piratförlaget (2024)
ISBN: 978-91-7813-558-5
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jag har fått läsa den tredje boken om Märta: ”Kusliga karameller” från serien Märtas rysliga liv.
Märta och hennes allra bästa monsterkompis Olga träffas en lördag och Märta bjuder henne på godis. Något som Olga inte tidigare smakat och som hon är minst sagt skeptisk till.
”Jag tänker aldrig mer äta något annat. Jag kommer bara äta godis jämt! Både till frukost, lunch och middag.”
Men förstås älskar hon det och vill äta godis jämt. Tillsammans inser de att de måste skydda godiset för småtrollen. Olga säger nämligen att man aldrig ska lita på ett troll och att de tar allt själva.
”Det här tar jag hand om!” mullrar rösten och utan att vi förstår hur det går till flyger vi högt upp i luften.
En bok om att dela med sig till andra och om att vilja ha allt godis för sig själv. Det är en humoristisk ton i boken och roliga vändningar. När man tror att det största trollet kommit för att äta upp godiset, då finns det ytterligare ett troll, som är ännu större.
Bilderna i boken är fint gjorda med en tydlig kontrast mellan det mörka landskapet och det färgglada godiset. Man blir väldigt sugen på godis när man läser och vi alla längtar genast till lördag!